Bisatser med buller och bång

"På söndagen känns det festligt att gå längs med tomma gator."

Ovanstående är en fri formulering av en dikt som skrivits av Anni Sinnemäki för länge sedan.

Så var ju läget tidigare. Gatorna stod stilla och tomma på söndagen. Endast söndagspromenerande familjer här och där. Endast skyltfönsteruppköp. Söndagslunch på restaurang Röda Hatten på Centralgatan var ett ganska ofta förekommande fenomen i min barndomsfamilj.

Nuförtiden är det annorlunda. Söndagsöppet året runt blir snart ett faktum. Då är det möjligt att shoppa 24/7. Söndagen blir en av vardagarna, en helt vanlig dag som inte skiljer sig från de övriga. Var det så vi ville?

Den här utvecklingen har väl varit oundviklig även i vårt land, men jag vågar undra om det alls är sunt eller förnuftigt. Är det bra för oss?

De stora äter upp de små

Åtminstone alla de som jobbar inom handeln på gräsrotsnivå har från och med i år allt mindre tid tillsammans med sina familjer. Ur småföretagarens synvinkel är det också ganska bittert. Små närbutiker som fram till årsskiftet dragit nytta framom de större genom att de kunnat ha söndagsöppet förlorar också den lilla förmånen. Konkurrensen mellan de stora och de små blir allt mer orättvis.

Denna tendens är ett tydligt bevis på, bland många andra, att de materiella, hårda värden blivit allt viktigare för oss. Och jag som trodde vi var klokare än det!

Den globala världen har gemensamma problem som inte går att lösa genom att bygga allt högre levnadsstandard - genom att konsumera mer och mer.

Behöver vi verkligen allt detta?

Mängden på saker och ting som omgiver oss har mångdubblats sedan min barndom. Har vi blivit något lyckligare av det?

Varje gång jag öppnar garderoben, eller över huvud ser mig omkring, undrar jag om vi faktiskt behöver så mycket kalla döda föremål omkring oss. Leksaker i högar så att man måste gömma en del i källaren före julen kommer. Kläder som inte rymmer någonstans även om jag så sent som förra veckan förde tre stora plastkassar till UFF-lådor. En alltför lätt lösning det också. Varför inte hellre till Frälsningsarmén?

Tid tillsammans

Tänk om man skulle satsa på några bestående värden i stället?

Tänk om vi hellre skulle satsa på varandra?

Kirjoitusta on viimeksi muokattu: 18.1.2010 01:46

Kommentoi (0 kommenttia)

Mitt i den hetsigaste shoppingsäsongen funderar man hur skönt det vore att slippa de mäktiga varuhusen med kvävande folkskaror och massor av oljud och blinkande lampor i alla tänkbara färger. Vilken idyll om man bara hade möjlighet att återvända till gammaldags småaffärer i gångavstånd.

Så söker man sig till en gammelstad som strålar av butiker med personlig prägel.

Men alltid blir man lika illa berörd efteråt. En modern människa har väl blivit så pass bekväm och bortskämd att hon inte längre vet hur det går till att shoppa individuellt. Hon kan helt enkelt inte uppföra sig på ett lämpligt sätt.

Går du in på ett opersonligt shoppingcentrum behöver du endast se till att du inte åker på hälarna av de andra shoppinglysta med din kärra, att du inte ställer betalningsmedlet på rullbandet, och att du vid behov kan bevisa att saludopaketet som tittar ut ur din väska faktiskt härstammar fråm grannkedjans specialerbjudande.

Tar du däremot risken och stiger in på en mysig liten gammaldagsbutik där bjällerklangen ovanför dörren meddelar att du i din höga person anlänt i byggnaden, gäller det att stå på din akt. Det finns många möjligheter att göra bort sig.

Regel ett: Var ödmjuk!

Belysningen är mjuk om inte obetydlig - av naturliga skäl. Biträdet eller föreståndaren kommer gäspande från bakre kammaren. Måtte du vara dagens första kund?

Uppsättningen av varor påminner om stilleben. Stå på din akt! Du är under en ständig uppsyn.

Du har kanske blivit intresserad av en ny slags bänkduk som annonserats vid skyltfönstret. - Vad är det för speciellt med den här duken? frågar du utmanande.

Där gör du första felet. Det gäller attityden. Tänk på att du inträtt en främmande revir. Ställ dig efter det. Säg alltid Goddag med ett vänligt leende. Då blir du åtminstone lättare förlåten om du skulle misslyckas i ett senare skede.

Regel två: Lyssna noga - undvik att fråga!

Biträdet redogör allvarsamt för dukens fördelar. Den går att återvinna. Den är antibakteriell. Den börjar inte lukta illa. Den går att tvätta gång på gång. - Men jämfört med en vanlig duk då?

Din fråga tyder på att du inte lyssnat på föredraget. - Vad menar du med en vanlig duk? säger biträdet frustrerad. - Välj själv, skrattar du nervöst. - Vilken som helst.

Du tycks ha ett allvarligt attitydproblem. En väluppfostrad kund frågar endast: - Vad har ni för färger?

- Vad kostar det? kan också räknas till de tillåtna.

Eftersom duken är relativt förmånlig - det vill säga att du skulle köpa två dussin wettex på priset av en miljövänlig ickeluktande duk - köper du för säkerhetens skull två stycken för att försäljaren behaga. Sedan går du hastigt ut.

Regel tre: Se men inte röra!

Har du i misstag kommit in på en affär som säljer dyrbara antika kärl och konstföremål? Tycker du det då är märkvärdigt om föreståndaren följer dig som en varg och fräser till alla dina försök att peta i hennes ägodelar?

I bästa fall blir det bara fingeravtryck. Föremålen kan bli smutsiga. Svininfluensan kan smittas genom dina fingrar. I värsta fall kan spröda kärl falla ur dina klumpiga händer. Be därför alltid om hjälp ifall du nödvändigtvis måste bekanta dig närmare med varan innan du kan fatta ett positivt köpbeslut.

Regel fyra: Handla snabbt och effektivt!

Sedan går du obetänksamt in i en pytteliten chokolatière. Det finns ett läckert urval av handgjorda praliner bakom glasskärmen. Svindyra. Du vet med detsamma att du egentligen inte behöver dem sittande på dina höfter. Nu får du hastigt avgöra hur du ska gå till väga för att slippa lindrigast undan.

Du försöker kanske göra intryck genom att intervjua chokladmästaren som uppenbarat sig från bageriet. Men han ser stolt och misstänksam ut.

- Av ren nyfikenhet frågar jag: hur kyler ni ner chokladmassan? Jag besökte en chokladfabrik i Belgien en gång och där avkyldes chokladen ovanpå äkta gravstenar. Vi finnar var nog alldeles chockade.

- Sten, säger han enformigt, användes innan rosteri. Ingen skillnad vad det var för sten.

- Och så visade fabrikanten hur han brukade smaka på chokomassan med bara fingret och slicka på det sedan. Det var fruktansvärt!

- För en finne skulle det faktiskt vara fruktansvärt att veta vad allt de gör med sina livsmedel i Mellaneuropa.

Han ser på dig nedvärderande. Vet att du är ett hopplöst fall som bara kommit in för att slösa bort hans värdefulla arbetstid.

Men du kör modigt på. - Ja, jag känner faktiskt inte till era produkter från förut. De fyller väl ändå alla våra höga hygienkrav?

- Naturligtvis, säger mästaren torrt.

Du ska inte ta den sakkuniges tid i onödan. Börja inte berätta dina egna erfarenheter av dylika varor. Föreståndaren har inte tid för dig. Han är där enbart för att tillverka och sälja sina produkter. Vill du inte köpa något, säg då ett förlåtelsefulla Tack och adjö.

Regel fem: Var inte nyfiken!

Låt oss säga att du lagt märke till chokladmästarens främmande aksent.

- Härstammar du från utlandet eller är du bara svensk?

- Jag är finsk. En svenskspråkig sådan.

- Jaha, och hur länge har ni öppet idag? Jag återkommer lite senare.

Vilket du nog aldrig gör. Och det hoppas han verkligen.

Eftersom ni inte har ett kamratligt förhållande, bör du inte ställa någon personlig fråga till föreståndaren. Det spelar inte någon roll varifrån personen i fråga ursprungligen kommer. Annars kan man börja fundera samma sak om dig.

Regel sex: Var inte dum!

Ofta hjälper det att köpa mycket för att bli vänligt bemött av butikspersonalen. Dock inte alltid. Det lönar sig att anstränga sina fåtal gråa hjärnceller och överväga noga vad man tänker säga innan man öppnar munnen för dumma frågor och iakttagelser.

Du har valt att handla julgodis på en välbekant godisaffär. De har mycket förmånligare men nästan lika goda nästan handgjorda karameller. Av rena rama lättnad köper du lite av det ena och lite av det andra, så det blir en stor kasse full med sötsaker.

På väggen står det ett svartvitt foto av mumsbitar som tidigare haft ett politiskt inkorrekt namn. Nu gläds du för att chokomumsen med vaniljsmak ser ut att vara vita.

- Gör ni kyssar av ljus choklad nuförtiden?

- Vad? säger killen bakom disken och låter nästan sårad. - Vad säger du?

- Ja, det finns ju en tavla av vita kyssar därborta, förklarar du oskyldigt.

- Men det visar ju arbetsprocessen! säger killen aggressivt. - Vita äggmassan doppas i mörk choklad. Han skakar på huvud. Hur kan en människa vara så dum?

Efter dessa sanna erfarenheter bestämmer man sig över att antingen utbilda sig till en duktig, hänsynstagande butikskund, eller så väljer man att ätervända till det vanliga och bekväma: de stora opersonliga enheter där man i lugn och ro plockar åt sig vad man vill, står en stund i kö och betalar sedan, antingen med eller utan leende.

I varje fall har man behållit sitt ansikte.

Som tur är, behöver man numera inte fundera så mycket över var man går och handlar sina dagliga varor. Det finns allt färre att välja mellan.

Kommentoi (0 kommenttia)

Elva år. Så länge bevarar det finländska äktenskapet i genomsnitt.

För att vårt skulle hållas lite längre läste jag boken om Kärlekens fem språk. Den är skriven av en amerikansk psykolog som menar att var och en har ett primärt sätt att visa och mottaga kärlek och bekräftelse av sina käraste. Och för att kunna leva lyckligt ihop i väl och ve är det viktigt att lära sig känna till motpartens kärleksspråk. Alternativen är följande: tjänster, gåvor, tid tillsammans, fysisk beröring och muntlig bekräftelse.

När solen tänder sina strålar

Det var visst allhelgondagens ljuvliga solsken som fick mig att kratta löv för kärlekens skull. Trädgårdsarbetet hör nämligen inte till mina uppgifter. Det är äkta mannen som sköter om allt utanför husets väggar medan jag pysslar inomhus. Ni kanske inte tycker jag är någon modern kvinna som nöjt sig med traditionell rolluppdelning, men jag har faktiskt väljt själv.

När vi (mannen) byggde huset var mitt ordstavliga villkor att jag inte skulle behöva varken klippa gräs, skotta snö eller rensa blomrabatten. Så har det blivit. Detta arbetsfördelning innebär dock att jag knappt kommer ut genom dörren under hela veckoslutet - och sedan suras jag för det.

Höstsolen var alltså mycket lockande den lördagen då jag beslöt mig att en gång på femton år gripa tag i krattan och göra en tjänst till min man. Men inte är det alls så enkelt som man skulle tro. Man måste ju ständigt avgöra vilka löv som hör till vilken hög, eller om det gäller att börja bygga en ny. Hur mycket enklare det är att dammsuga!

Men liljorna de växa upp om våren

Är det inte dessutom ett relativt onyttigt jobb? Nog omvandlas ju löven i skogen till mylla utan att någon mänsklig varelse rör vid dem. Följande sommar är de borta ändå. Varför inte tillämpa samma naturenliga metod också på hemmaplan?

Vad skulle man inte göra för äktenskapets skull? Min man ska veta att jag bryr mig om honom. Den fria lata arbetskraften som man förgäves försöker kalla på för att hjälpa till genom att till exempel taga några välplanerade steg till soptunnan med papperskorg i famnen, föredrar att sitta inne och fortsätta att fylla på den med lördagsgodisomslagen.

Du är så vacker för mina ögon

Alla fem kärleksspråk finns representerade i vårt hem. Mannen uppskattar mycket då jag någon enstaka gång i livet planterar sommarblommorna i balkonglådor eller plockar bort svarta vinbären. Den äldsta och yngsta sonen tycker allra mest om olika gåvor. Mycket gärna delar de också ut sådana till sina övriga familjemedlemmar.

Mellersta sonen skulle allra helst tillbringa tid med dem han mest tycker om. Han var väldigt svartsjuk om mig då mindre syskonen föddes. Minsta lilla var speciellt besvärlig att avvänja från bröst. Fortfarande sover hon helst tätt intill mig. Fysisk beröring är således viktigt för henne.

Jag själv då. Efter hela dagens knog vill jag naturligtvis höra hur utomordentligt duktig jag varit.

Blott en dag

Efter ett par dagar kom ju den första snön med stora våta flingor. Då passade jag på att skjuta alla andra arbeten åt sidan och ägna mig åt hushållning. Diana Krall fick vråla högt medan jag borstade toasitsarna. På kvällen fick jag njuta av doften av det välstädade hemmet medan mannen skottade snö och barnen lagade sig genomvåta ute i snöslasket. Det gäller att alltid välja rätt.

Les feuilles mortes

Nu är snön borta. Och vad finner jag överallt på den grönskande gräsmattan? Löv löv, massor med döda löv...

Kommentoi (0 kommenttia)

Jag ställer mig något tveksamt till människor som saknar regelbundna livsvanor och tidtabeller. Knyter ihop dom med konstnärliga bohemer och förespråkare för friuppfostran. Det känns som ett ansvarslöst sätt att leva, utan att behöva växa upp på riktigt, tycker jag. Men så tar sommaren över mig. Och när den en gång har kommit, vill jag inte släppa taget.

Augusti är ödesdigrast

Den grymmaste månaden är inte april, som någon sagt nån gång, och som jag också tidigare tänkt. - För nog är det ju grymt när solen glimtar fram och gräver upp hundskitshögarna vid vägkanten. "Augusti är den ödesdigraste månaden", skriver författaren Riku Korhonen i Hesari (19.8.), och där har han alldeles rätt.

I augusti gäller det att avgöra attityden: antingen vända ryggen till sommarens sena kvällar och sena morgnar, och rikta tankarna mot nya utmaningar och den regelbundna rytmen i livet. Eller låtsas att sommaren aldrig tar slut - trots att folket som går ut barfotade i morgonrock klockan tio för att söka tidningen blir ett alltmer sällsynt syn.

Jag hör utan tvivel till dom som hänger fast vid sommardukningens rester med näbbar och klor. Vägrar återhämta mig från sommarens soliga dagar.

Gräset grönare på andra sidan gränsen

Smultronställen - jag har funnit mina i Småland, södra Sverige. Ett av de förnämsta heter faktiskt Smultronstället. Det är glassrestaurang i Söderköping, strax intill Göta kanal. Där får man avnjuta bamsiga glassportioner, det finns dussintals olika att välja mellan på glassmenyn. Samtidigt kan man lura på segelbåtarna, eller kanalbåten Diana, som antingen stiger upp eller sjunker ner alltefter vattenytan på slussbassängen.

Söderköpings medeltida småstad är helt unikt. Under tolv- och trettonhundratalen var det en politisk medelpunkt och den tredje största hamnstaden i Sverige. Då seglade stora handelsflottor längs med Storån ända fram till rådhustorget. Numera är Storån bara en halvtorr bäck som växer sjögräs. Staden doftar rosor och vilda kaprifoler och andas i lugn takt, vilket bistår ett rastlöst kompani av resenärer att varva ner och bara njuta av tillvaron.

Det finns också andra mysiga, tjusande ställen i västra grannlandet dit vår familj återvänder år efter år. Sådana som polkagrisstaden Gränna vid Vättern, med sina småborgerliga trähus och Per Brahes slottsruiner uppe på bergen. Dagarna består närmast av räkmackor, äventyrsminigolf, våfflor med sylt och grädde, remmalag (hästkärra) på Visingsö, badande i sjön - och polkagrisstänger så det knastrar i tänderna.

Svårigheten att återhämta sig efter resan beror väl på att man gått tillbaka till oskyldiga barndomen där inga bekymmer finns. Sommaren är oändligt lång. Ett liv som bara finns i Astrid Lindgrens barnböcker. Visst känns det motvilligt att åter igen vända blicket till tidtabeller och lässcheman, det gamla rutinmässiga vardagslivet.

Bisatser med buller och bång

Märk väl att språkvårdaren inte riktigt är sig själv. Till och med bytt språket under sommaren. Ibland kan det vara befriande att uttrycka sig i form av bisatser med buller och bång - i stället för att alltjämt sjunga i legato. På återseende.

Kommentoi (0 kommenttia)